Ibland kommer det dagar  som känns extra gråa. Behöver inte hänt något speciellt utan man bara känner att idag är ingen bra dag. Idag var en sån dag. Jag försöker alltid komma underfund med varför det känns så. Morgonsolen sken och jag trodde det skulle bli en bra dag, men sen försvann solen och det blev även grått ute. Inte undra på att mitt gråa inom mig fick syre att blomma ut.

Igår tittade jag på ett par avsnitt av Sofias änglar och tänk vad jäkligt flera familjer har det. Läser även en del bloggar där sorgen ligger som en filt över personerna som skriver.  Jag blir ledsen och bedrövad och där är nog en orsak till dagens gråa moln. Till detta så finns min oro över gubben som har svår hjärtsvikt och inte orkar så mycket. Vi säger båda två att vi tar en dag i taget men det är såklart lätt att säga och ändå känna oron som nästan hela tiden finns där. Han behöver bara låta lite annorlunda så frågar jag om han är okey, och för det mesta så är det okey. Men oron att nått ska hända går inte att få bort helt och hållet.

Men imorgon kommer en ny dag och då hoppas jag den för solsken i mitt sinne igen. Jag behöver det!