Trodde tandvärken lugnat ner sig, men tyvärr så satte den fart igen precis till lunchen. Står inte ut och har nu fått en tid redan i morgon!! Få se om jag klarar att åka bort imorgon kväll eller om jag blir helt sänkt efter bedövning? Har jag tur så kanske de ringer in mig redan idag om de får ett återbud. Får även se om tjejmiddagen ikväll kommer i farozonen, men hoppas att Alvedon ska funka genom dagen. 

Idag har inte varit någon bra dag. Haft tandvärk hela dagen. Inte i tanden som jag bitit av utan den i överkäken precis ovanför den avbitna tanden. Undra om det är så att det är nått vasst som sitter därnere som kommit åt tandköttet däruppe? Har försökt få bort värken med alvedon och även tvättat med whisky (av den bättre sorten). Eller kanske det är en visdomstand som strular? Har ju en tid nästa vecka (om jag står ut så länge) hos tandläkare. Det får bli alvedon till natten och det skadar väl inte att döva med lite whisky oxå.

På eftermiddagen så var det fyra stycken råbockar som besökte grannens tomt på baksidan av oss. De gick där en lång stund och käkade upp fågelmaten som grannarna lägger ut. Jättefina och senare så hörde jag dem skälle uppe i skogen. Som tur var så såg inte Blackie dem så det blev ingen rusning till fönstret. När det händer då brukar duken och blomman få sig en knuff. Men han kände lukten av dem när vi gick ut i kväll och ville gärna dra iväg.

De närmaste kvällarna så är jag bjuden på tjejmiddag. Hoppas nu att jag kan gå och att tandvärken försvinner. Håller tummarna!

  Jag bor bara några hundra meter från Mälaren och har det privilegiumet att kunna promenera på isen som ligger tjock nu ända bort till Skokloster slott. När solen äntligen har kommit fram så är det underbart vackert nere vid båtklubben dit jag går för att kunna låta Blackie få möjlighet att rusa omkring på de vita vidderna. En nackdel är att jag inte kan gå själv långt ut på isen för jag har ju vad man kallar torgskräck. Klarar inte att gå själv över stora öppna ytor utan måste då ha någon med mig som jag kan grabba tag i vid behov. Men utmed vassen och bryggorna klarar jag galant.

Det ni ser på bilden är isen som ligger tjock på Mälaren utanför vår båtklubb. För någon helg sedan så kunde vi se skridskoåkarna som körde Vikingarännan åka förbi. Den söndagen var jag nere på isen och såg de 4 första skrinna förbi.

Andra nöjen som männen i vårt område har är att åka iceracing med gocart och 4-hjulingar. De plogar upp en fin bana där de kör runt, runt.

Ganska fantastiskt egentligen att ha vattnet på sommaren och isen på vintern.

Hoppas nu på sol imorgon igen så man kan få njuta därnere igen.

  Imorse när jag gick min vanliga morgonpromenad med Blackie på isen så hände det som egentligen inte ska hända och som jag jobbar jättemycket med. Att han INTE ska lyckas dra omkull mig. Han väger ju 36 kilo och när han får sina ryck och tar fart efter nått så undrar jag hur mycket kraft det finns i den där hunden. Jag och han (tyvärr) såg 2 rådjur springa uppe i skogsbrynet och han stod blixtstilla först men jag förstod att nu skulle det nog bli jaga av. (På grund av hans jaktinstikt så har jag honom på en lång söklina så att han iallafall kan få röra sig lite mera). I förebyggande syfte så gick jag till kanten av isbanan där killarna plogat upp en vall med snö för att kunna falla mjukt och det var ju tur det för jag hann inte mer än förflytta mig när hundfan får rycket och drar iväg. Jag skriker NEJ ett par gånger och sedan ligger jag där över vallen och han känner väl att han inte kommer så långt (som han önskar) och vänder om för att titta vad jag håller på med. jag är glad att jag inte ramlade direkt på isen men tummen har iallafall fått sig en smäll och värker.

Vi har mycket djur för tillfället som taggar igång Blackie och en annan får vara på helspänd när vi går ut. Är det inte rådjuren så är det räven. Sen så har vi alla andra osynliga djur som han tror han ser. Dessa gånger så skrämmer han även slag på mig!!

Nu har ännu en dag gått och inget har gjorts. Vissa dagar bara rinner iväg och känns meningslösa. Läste tidigare idag tidningen Båtliv och där berättade flera om hur de levde sina liv med båt. En man seglade på sommaren och tog sedan sin husbil till Spanien över vintern. En kvinna levde på sin båt i Medelhavet tillsammans med sin make och hade firma. Hade levt så i 10 år och hade ingen längtan till att bosätta sig fast heller. Tänk att bara kunna åka iväg dit näsan pekar.

Fick själv lust att bara dra iväg. Ta passet och åka ut i världen.  Kan 100-åringen försvinna genom fönstret så borde väl en 66 årig överviktig kvinna kunna göra detsamma? Undra hur långt man skulle komma innan man ångra sig?

Jag behöver nog sol nu för att få ny energi och inte falla i dessa bedrägliga fällor med att inte göra nått.

Ny dag kommer imorgon och då ska jag rycka upp mig. Lovar mig själv detta.

Hösten 2012 blev en tid med många sorgliga besked. Under en kort tid så fick jag 3 dödsbud. 3 män som alla fallit under för cancern. Yngre män, varav en var min yngre bror Jörgen som endast var 53 år gammal. Från det han fick beskedet till dess han avled så gick det bara ca 2 månader. I samma veva så avled även en mc vän som blev 47 år gammal. Han hade kämpat mot cancern i över ett år och fått mycket cellgifter. Dessutom fick jag besked att gammal granne avlidit i lungcancer och han var bara 61 år gammal. Han hade klarat sig i ett år ungefär.  Jag har även hjälpt en äldre man (73 år) under en tid och han avled även han i cancer för några veckor sedan.

Att vi alla en dag ska vandra vidare är ju inget nytt. Men att yngre personer försvinner från denna jord känns så fel. För mig så kändes det så fel när min yngre bror gick innan mig som är den äldste i syskonskaran. Han var min halvbror och det kändes så tungt att se hans mamma där i kyrkan och att hon fick begrava sin förstfödda.

Jag har även en gammal arbetskamrat (en ung kvinna) som förlorade sitt barn för ett halvår sedan. Det var en flicka vars hjärta slutade att slå några dagar innan beräknad förlossning. Två dagar efter så föds detta lilla barn fram. Denna unga kvinna som fått gått igenom detta skriver idag öppet i sin blogg om sin sorg och hur livet går vidare. Hon har lärt känna flera kvinnor som gått igenom samma sak och de kallar sig änglamammorna. Bloggen berör mitt inre och jag känner vemod. Alla  dessa personer som avlidit finns ofta i mina tankar och även deras närmaste.

Vila i frid Jörgen, Holtis, Stefan, Bosse och lilla Alva som inte fick vandra på vår jord.

Idag har jag bestämt att det ska vara "En bara vara dag". Inga krav eller måsten utan bara vara och göra det som faller mig in. Inte ofta jag bestämmer mig för det utan brukar alltid ha nått bestämt vad som ska göras. Går runt i mjukisbyxor och det är nått jag aldrig gör annars. Duschat och tvättat håret. Försökt att nå ner till tånaglarna för att klippa dem. Fasiken va hårda de är. Måste nog se till att utnyttja födelsedagspresenten från barn (fotvård och massage) så fötterna blir fina igen.  Har även slängt på en tvättmaskin. Gillar ju att tvätta så det är inget måste i dag.

Ska nog gå mellan säng för att läsa bok och sitta vid datan och läsa bloggar, se film och spela spel. Kanske sova middag? Middagen ska gubben sköta, det blir wok. Han är bäst på detta så då får han sköta det.

Hoppas ni som läser detta oxå har en bra dag. Om det nu är ngr som läser?

Fasiken vad veckorna rinner iväg. Fördelen är att den här vintern snart är slut och värmen kommer åter. Det är ju mycket ljusare nu på eftermiddagarna så man glömmer nästan bort tiden.

Att vara pensionär är ganska skönt,  sett från dagsrytmen. Du gör vad du vill när du vill. Men ibland så tycker jag inte att jag hinner med vissa saker som jag skulle villa göra. Tex sitta och se en massa serier eller filmer på datan.

Vad har jag egentligen gjort idag? Jo varit ute med hunden ett antal gånger. Skogspromenad och en gång nere på isen. Sånt tar ju tid. Sen varit i Bålsta och Bro. Blivit sur på gubben på Willys (inget ovanligt). Han får nog stanna hemma framöver så man får handla som man vill.   Men jag har varit lite bortskämd med att jag sluppit köra i vintervädret (vilket jag inte gillar) men nu är vägarna snart helt ok att köra på. Det här är nog första vintern som jag inte kört på länge. En av fördelarna med att vara pensionär är att inte behöva åka iväg till arbete  på snöiga vägar och få vakna när man vill (nja inte riktigt sant eftersom katt och hund väcker en)    .

Ikväll har jag även varit på styrelse möte i Samfälligheten där jag sitter som suppleant. Förberedelser inför årsmötet i slutet av mars. Sa i ett svagt ögonblick att jag kunde sitta kvar ett år till om folk vill. Ångrar det litegrann eftersom jag även sitter som kassör i vår båtklubb och det tar ganska mycket tid. Få se om jag blir omvald där. Har ju iallafall inte förskingrat några pengar som våran tidigare kassör/sekreterare gjorde   .

Nån annan här som är panscho? Hur tycker ni om det då?