Idag blev saknaden för stor efter Fredrik så det var bara att ringa upp honom och byta några ord. Han är mitt äldsta barnbarn och bor och arbetar i Kina sedan augusti förra året. De ligger 7 timmar före oss så man får verkligen tänka sig för när man ska ringa upp till honom. Dessutom så kostade detta samtal 600:-. 20 kr/minuten . Men det är värt varenda öre bara för att få tala med honom. Han kommer hem (hoppas jag) inom ett halvår. Men om jag känner honom rätt så kommer han att återvända utomlands framöver.   

Jag undrar om mina morföräldrar och föräldrar kände likadant när jag drog iväg i 18 års åldern till England?  Inte lika långt bort som Kina men ändå utomlands. Under tiden i England blev jag erbjuden både att flytta till USA, Israel och Australien men tyckte då att det var alldeles för långt bort från Sverige.  Idag är det ju ingenting egentligen. Massor av ungdomar far ju världen över titt som tätt. Jag sa till Fredrik att jag önska jag var ung igen och då skulle jag fara iväg och upptäcka världen. Han tyckte jag kunde göra det eftersom jag var så ung i sinnet men maken tyckte inte det var nån bra ide för jag var för gammal. Vem ska man lyssna på?    

Jag har även varit på årsmöte i båtsällskapet idag och blev omvald som kassör i 2 år till. Måste ha skött affärerna bra. Förra kassören förskingrade en hel del pengar och sen gick han och dog. Bra timing!