Nu kan vi pusta ut. Barnbarnet är på plats där han ska vara den närmaste tiden. Har varit osäkert om han skulle kunna komma iväg dit eftersom hans arbetsgivare i Kina har hållit kvar hans pass och skylt på en det ena och det andra att inte lämna tillbaka det. Ikväll har vi väntat på att höra ifrån honom och mina nerver satt utanför och jag kände bara frustration för jag visste inte om jag kunde göra nått. Bara för en liten stund sedan fick jag ett sms som berättar att han nu är på plats och om några dagar kommer hans mamma och bror att träffa honom för första gången sedan augusti förra året. Jag kommer nog sova gott inatt eftersom jag knappast sov nått igår.

Längtar till den dagen när jag får krama om honom på svensk mark.