Imorse när jag gick min vanliga morgonpromenad med Blackie på isen så hände det som egentligen inte ska hända och som jag jobbar jättemycket med. Att han INTE ska lyckas dra omkull mig. Han väger ju 36 kilo och när han får sina ryck och tar fart efter nått så undrar jag hur mycket kraft det finns i den där hunden. Jag och han (tyvärr) såg 2 rådjur springa uppe i skogsbrynet och han stod blixtstilla först men jag förstod att nu skulle det nog bli jaga av. (På grund av hans jaktinstikt så har jag honom på en lång söklina så att han iallafall kan få röra sig lite mera). I förebyggande syfte så gick jag till kanten av isbanan där killarna plogat upp en vall med snö för att kunna falla mjukt och det var ju tur det för jag hann inte mer än förflytta mig när hundfan får rycket och drar iväg. Jag skriker NEJ ett par gånger och sedan ligger jag där över vallen och han känner väl att han inte kommer så långt (som han önskar) och vänder om för att titta vad jag håller på med. jag är glad att jag inte ramlade direkt på isen men tummen har iallafall fått sig en smäll och värker.

Vi har mycket djur för tillfället som taggar igång Blackie och en annan får vara på helspänd när vi går ut. Är det inte rådjuren så är det räven. Sen så har vi alla andra osynliga djur som han tror han ser. Dessa gånger så skrämmer han även slag på mig!!