Nu har ännu en dag gått och inget har gjorts. Vissa dagar bara rinner iväg och känns meningslösa. Läste tidigare idag tidningen Båtliv och där berättade flera om hur de levde sina liv med båt. En man seglade på sommaren och tog sedan sin husbil till Spanien över vintern. En kvinna levde på sin båt i Medelhavet tillsammans med sin make och hade firma. Hade levt så i 10 år och hade ingen längtan till att bosätta sig fast heller. Tänk att bara kunna åka iväg dit näsan pekar.

Fick själv lust att bara dra iväg. Ta passet och åka ut i världen.  Kan 100-åringen försvinna genom fönstret så borde väl en 66 årig överviktig kvinna kunna göra detsamma? Undra hur långt man skulle komma innan man ångra sig?

Jag behöver nog sol nu för att få ny energi och inte falla i dessa bedrägliga fällor med att inte göra nått.

Ny dag kommer imorgon och då ska jag rycka upp mig. Lovar mig själv detta.