Idag firar jag och min man 47 år som gifta. Jag kollade upp vad det kallas och det är alltså kvicksilverbröllopsdag. Kan det bero på att man är snabb som kvicksilver eller giftig som det,  när man varit gift så länge?

Vi brukar inte göra så stort väsen av denna dag. Inga presenter eller blommor nu för tiden men ofta en middag ute. Ikväll var vi på kinarestaurangen och åt.

Men jag kommer ihåg den dagen vi firade 30 år som gifta och vi skulle överraska varandra med blomster och stötte på varandra precis utanför blomsteraffären. Osis för oss båda två. Överraskningsögonblicket borta. Vi hade även diskuterat vad vi skulle göra för speciellt denna dag oxå, efter som 30 år som gifta är ju stort tyckte vi då. Det slutade med att vi bowlade och att kocken på bowlinghallen ringde hem till oss någon dag innan och föreslog en meny som han ville laga till oss som bröllopsdagsmiddag. Det var nog en av de trevligaste bröllopsdagar vi haft! Enkelt och fint.

Jag träffade min man i England för 49 år sedan (1965). I denna stad:

  Åh så mycket minnen som dyker upp när jag ser bilden. Vi hängde vid Bournemouth pier på dagarna ihop med resten av beatniksen. Eller i the Garden. Jag gifte mig även här i stan 1967 och flyttade sedan tillbaka till Sverige senare samma år . Skulle bara föda här i Sverige var tänkt och sedan åka tillbaka till våren men så blev inte. Vi är fortfarande kvar här i Sverige. Man vet ju aldrig vad livet har i beredskap åt en. Men ungdomstiden i Bournemouth finns alltid med en.

Släkten finns ju kvar i staden och man kan alltid hälsa på men den är ju förändrat som allt annat. Det roligaste är ju att när man går på gatan over there så tittar man på människor (yngre upplagor) för att se om det är nån man känner igen! Kom på mig själv att göra det och skrattade glatt åt att jag levde kvar i mina minnen från ungdomstiden och insåg att de andra har ju oxå blivit äldre!

Hörde av ett barnbarn som bodde ett tag i Bournemouth, att stället vi gifte oss i (register office) idag är en klubb med pooldance! hahahhahahaha.

Ja nu siktar vi in oss på att fortsätta att vara gifta (eller förgifta varandra) och se om vi håller till guldbröllopsdagen. Har vi klarat oss så här länge så ska väl 3 år till inte vara nån konst, eller hur?

Ha en trevlig fortsättning på kvällen därute! hej då.