Åh va skönt det är ute fortfarande. På dagarna alltså med sol och klarblå himmel.   Tidiga morgnar så känner man av hösten. Men så länge det inte regnar så klarar man även den temperaturen. Nu ska detta hålla i sig lite till som tur är.

Måste bara berätta att barnbarnet har klarat av att vara hos oss efter att fått allergimedicin och att ta den regelbundet. Jippi ! Viktigt att det funkar för han ska ju bo härute ett par nätter i veckan. Han har fått vikarie jobb på en skola i närheten ett par dagar i veckan. Ska lära ut engelska till årskurs 4-6. Han stormtrivs med detta. Här finns en framtida engagerad lärare!!! Så kul att se.  För att han ska kunna bo här så håller lillstugan på att vinterbonas och vi har även byggt till litegranna så att man inte kliver in rakt där man ska sova. Blir bra tror jag. Just nu så används husvagnen som sovplats.

Häromdagen var jag på middag med gamla arbetskamrater. Vi träffas ungefär varannan månad hemma hos varandra. Vi har ju känt varandra i många år och sista året vi jobbade tillsammans var nog 1998. Det är så kul att följa varandras liv och det är alltid nått nytt som hänt sedan vi sågs senast. Nu är vi alla mormor/farmor sedan i midsomras. Nästa år ska vi försöka göra något speciellt eftersom det blir många speciella  födelsedagar.  Vad sägs om 70 år, 65 år, 60 år och så jag som blir 67 år. Och pigga är vi allihopa! Ialla fall idag!   

För att kunna åka och träffa tjejerna var jag ju tvungen att åka kommunalt. Jag har ingen lust att köra bil själv i mörkret och mannen min är så snäll att han hämtar och lämnar vid stationen några mil bort. Vi har ju alla sorters djur härute som gillar att försöka begå självmord eller ser till att vi människor får hjärtslag när de springer ut framför bilen i mörkret.   

Därför åker jag kommunalt ibland. Men denna gång så hade mitt förköpshäfte blivit ej gångbart och jag var tvungen att skaffa ett sånt där Accesskort. Tog ett tag innan jag förstod hur detta funkade. Dotter försökte förklara men efter att läst på under en hel förmiddag på SL:s sida så förstod jag i alla fall lite.  Tar tid att lära nytt när man är äldre.

När jag ändå var på gång så besökte jag min gamla arbetsplats. De hade flyttat till centrumhuset och satt 14 trappor upp. Puh jag har ju aldrig varit nervös för att åka hiss förut men denna gång (ensam i hissen) så kommer jag på mig själv att jag blundar och hoppas att jag snart är uppe.  Va sjutton är det som händer?   På vägen ner tog jag sällskap!

Kul att träffa även dessa gamla arbetskamrater (var bara 5 st där som jag kände väl). Längtar inte tillbaka. Arbetsbördan har försämrats och jag misstänker att om jag varit kvar så hade jag fått hjärtinfarkt på kuppen och blivit så frustrerad på cheferna och inte kunnat hålla tyst.  Nu har jag ansökt om att gå med i PRO. Får se om det kan ge mig något och om jag kan ge något till dem.

Nu är det natter och jag säger God natt och sov gott!